Elefanten som gick upp i rök.

Hörrni det här med att läsa, det går så otroligt långsamt just nu. Vi närmar oss slutet på mars och jag är på min tredje bok för det här året. Kommer inte ihåg sist jag läste så här lite. Men så får det väl vara ett tag, antar jag. Jag tänkte i alla fall att jag skulle skriva om den första boken jag läste i år: Elefanten som gick upp i rök av Haruki Murakami!

IMG_3256.JPG

Som så många andra i min ålder/subkulturella grupp läste jag en hel del Murakami under typ 2010/2011, relativt reservationslöst. Sedan dess har det väl skett lite av en - i brist på bättre ord - backlash, där Murakami kritiserats för sitt sätt att (be)skriva kvinnor. Jag håller med om den kritiken. Men jag tänker också att man får ta Murakami för vad han är - en gubbe. Jag vet faktiskt inte om jag hyser någon större tilltro till att gubbars förmåga att skriva övertygande kvinnoporträtt. Sry alla gubbar.

Så, med det sagt, har jag alltså läst ytterligare en bok av Murakami. Nämligen novellsamlingen Elefanten som gick upp i rök - 17 noveller på 384 sidor. Jag har läst en novellsamling av Murakami tidigare (Män utan kvinnor), men den här var så mycket bättre tyckte jag! Mer spännande, mer intressant, mer... kuslig?

IMG_3257.JPG

Vissa av novellerna är helt fristående, medan andra hänger ihop på ett eller annat sätt (t.ex. dyker karaktären Noboru Watanabe upp ett par gånger - han är väl också med i Fågeln som vrider upp världen, om jag inte minns fel?).

Mina favoriter var följande: Den andra bageriräden (ett par ger sig ut mitt i natten för att råna ett McDonalds), Om att råka träffa den hundraprocentigt rätta flickan en vacker aprilmorgon (förklaring överflödig), Sömnen (en kvinna förlorar förmågan att sova), Lederhosen (en kvinna lämnar sin man efter att ha köpt ett par lederhosen till honom), Att bränna lador (en man blir besatt av att bränna ner övergivna lador), Tv-människorna (om en man vars tillvaro plötsligt invaderas av små tv-människor) och Den dansande dvärgen (en man ingår en farlig pakt för att få sin drömkvinna). Ganska många ändå?

Däremot tyckte jag att de noveller som var lite mindre bra gick väääldigt långsamt att läsa. Vet inte riktigt om det berodde på novellerna i sig eller att läsningen som sagt går segt för mig just nu.

Var det här den bästa boken jag här läst? Knappast. Var det här ens den bästa boken av Murakami jag har läst? Njäe. Var den ändå värd att läsa? Jodå. Slut på recension ¯\_(ツ)_/¯

BÖCKERAlexandraComment