Augustiböcker, del två.

august reads.

The Psychopath Test - Jon Ronson
The Psychopath Test tar sin utgångspunkt i en märklig bok vid namn "Being or Nothingness" som skickas ut  till ett stort antal människor, främst kändisar och framstående akademiker (läs mer om den här). Jon Ronson kontaktas av en av dem för att lösa mysteriet, och medan han är på jakt efter författaren börjar han fundera på det här med psykopater och psykopati (haha, det är verkligen inte så långsökt som det kanske låter). Detta leder honom till oväntade möten med bland annat en ung kille som hävdar att han fejkat sin väg in i Storbritanniens värsta mentalsjukhus, en VD som älskar att avskeda folk och en psykiater som upprättat en checklista ämnad att identifiera psykopater.

Eftersom Ronson är journalist och inte forskare/läkare så blir The Psychopath Test kanske inte alltigenom vetenskaplig och det är klart att det därför blir mer spännande läsning än om det hade varit typ en random avhandling. Men jag tycker samtidigt heller inte att det trivialiserar ämnet på något sätt, och det är ändå väldigt intressant läsning. Jag tyckte verkligen om den här boken och ämnet till trots var det ändå en ~easy read~.

Desirada - Maryse Condé
Den här boken hade funnits på förslagslistan till bokklubben ett tag, så när jag hittade ett ex på jobbet bestämde jag mig för att låna med mig det hem. Desirada handlar om Marie-Noëlle, som föds på Guadeloupe när hennes mamma bara är 15 år gammal. Ingen vet vem Marie-Noëlles pappa är. Hennes mamma, Reynalda, lämnar henne hos en surrogatmor medan hon själv reser till Frankrike för att jobba. Tio år senare skickar Reynalda efter Marie-Noëlle, som får åka till Paris alldeles själv för att återförenas med modern. Väl framme är Reynalda dock känslokall och avvisande, något som påverkar hela Marie-Noëlles uppväxt. När sedan hennes surrogatmor dör bestämmer sig Marie-Noëlle för att resa tillbaka till Guadeloupe för att ta reda på vem hennes far är.

Jag ville verkligen gilla den här boken!! Den handlar liksom om identitet, tragiska kvinnoöden, kolonialism, relationer mellan mödrar och döttrar = ändå sånt som jag brukar gilla att läsa om. Kanske är det också därför jag blir så besviken när boken inte alls är särskilt bra. Språket är sådär, handlingen har inget driv och i princip alla karaktärer känns rätt så... menlösa. Men, för att vara lite rättvis, så tror jag faktiskt det till viss del har med översättningen att göra och jag kan absolut tänka mig att den är bättre på franska. Men det är ju (av förklarliga skäl) bara en känsla jag har.

BÖCKERAlexandraComment