JULIBÖCKER, DEL TVÅ.

july reads.

The Name of the Rose - Umberto Eco
Alltså, den här boken... Jag trodde att den skulle vara så himla bra pga har hört mycket bra om den + känns som att det väl är en modern klassiker... Men. Jag tyckte faktiskt inte alls om den särskilt mycket. Inte nog med det, det känns dessutom som om jag beklagat mig över den till literally varenda person jag träffat sedan jag läste ut den - SORRY för det, friends and family. The Name of the Rose utspelar sig hur som helst i 1300-talets Italien och handlar om franciskanermunken William som skickas till ett välbärgat kloster för att utreda huruvida munkarna där har ägnat sig åt kätteri (säger man ens så? sry, kan noll om religiös terminologi). Med sig har han sin assistent, novisen Adso. När de kommer fram till klostret möts de dock av nyheten att en av munkarna just har dött under mystiska omständigheter - allt pekar på att det rör sig om ett självmord, men abboten är orolig. Boken utspelar sig under sju dagar, under vilka flera munkar plötsligt dör. Rör det sig om rena olyckshändelser - eller är det en större komplott som ligger bakom? Låter ganska spännande, am I right? Mm, men det var det inte.

Kanske beror det på att jag är ett 90's kid/en del av Generation Buzzfeed med ett attention span på två sekunder, men jag fattar inte storheten med The Name of the Rose. Eller, jag vet inte, det kanske bara beror på att jag tycker det är tråkigt med filosofi och filosofiska resonemang :))) Jag brukar inte ha något emot böcker som är slow paced, men det funkade bara inte här. Särskilt inte när Eco på riktigt ägnar tio (!!!) sidor åt att beskriva hur vacker och intrikat en kyrkport är. Come on!

Dårskaper i Brooklyn - Paul Auster
Nathan Glass, nyskild och nyligen cancerfri, har flyttat till Brooklyn för att tillbringa sina sista år i livet i stadsdelen där han växte upp. Av en slump stöter han på sin brorson Tom i en bokhandel, och de återupptar en vänskap som för länge sedan falnat. Tillsammans med Toms karismatiske chef, Harry Brightman, finner sig Nathan sakta i sin nya vardag. De lär känna nya bekantskaper, hemligheter från det förflutna kommer till ytan och de ger sig ut på äventyr.

Jag tyckte den här boken var sådär, vilket jag tror har att göra med att den är väldigt... feel good. Jag föredrar nog att läsa lite mer komplexa böcker, haha. Gillar inte lyckliga slut osv. Men jag tror att det kanske också hade med översättningen att göra - jag tror säkert att Paul Austers fyndighet hade gjort sig bättre på engelska. Men det blev en lättläst bok att ha på stranden i Italien, så det var ändå helt ok. Jag har dessutom hört mycket bra om Austers böcker i övrigt, så kanske ska ge mig på någon annan i framtiden. Läs Dårskaper i Brooklyn om ni vill ha något lättsmält och inte har något annat att läsa, lol.

BÖCKERAlexandra4 Comments