EN ONSDAG HOS HANNAH.

dinner at hannah's.

För prick en vecka sedan åkte jag hem till min kompis Hannah, som bor i Skrapan - vi var ett litet gäng från skolan som skulle äta linsgryta och dricka vin och snacka av oss lite. Vi bestämde oss för att plocka med oss allt och åkta nästan högst upp i huset (till 21:a våningen!!) för att kunna käka med den här utsikten - hur fint?! Bloggar ju basically aldrig om mina skolkompisar, men det är nog för att vi är lite dåliga på att faktiskt hitta på saker utanför skolan ibland.

dinner at hannah's.
dinner at hannah's.

Karin var där. Hon var nytatuerad - titta vad fin!!

dinner at hannah's.

dinner at hannah's.

Hannah.

dinner at hannah's.

dinner at hannah's.

Här satt vi och hade det fint!! Gabriella, Erica och Embla var där också - vi pratade lite om skolan, men kanske mest om annat. Typ spontana Tinder-dejter som helt plötsligt har blivit en 72-timmarsfling (alltså sånt som man tror bara händer på film), om man ska hålla kontakten med sina ex och i så fall på vilket sätt, öppna förhållanden och psykisk ohälsa.

dinner at hannah's.

Sen började det skymma och jag tassade runt i korridorerna på egen hand för att kunna njuta av utsikten åt alla olika håll. Mmm, fina lilla stad.

dinner at hannah's.

När vi var mätta och glada förflyttade vi oss ner till Hannahs lägenhet igen för att prata ännu mer och dricka lite te. Verkligen så fint att umgås med dem - jag tycker det är skönt att ha ett gäng man känner sig hemma i, där man till exempel kan säga öppet att "hörrni, jag mår inte så bra just nu" och så är det liksom okej. Det finns inget behov av att hålla uppe någon slags fasad - något jag känner att jag ändå gör relativt ofta i skolsammanhang.

dinner at hannah's.

Och för att det här inlägget inte ska sluta deppigt så avslutar vi med den här bilden som visar reaktionerna på när Karin berättar att hon hittat ~avslöjande bilder~ på en av våra lärare, haha. Tyckte den var så rolig <3

Har för övrigt kommit fram till att jag nog egentligen tycker att det är ganska tråkigt att liksom *dokumentera mitt liv*. Jag tycker om att fota ibland, men mest när jag är på resande fot. Jag blir alltid väldigt nöjd med mina resebilder, men desto mindre nöjd med vanliga bilder på när jag gör vanliga saker. Eller, nöjd och nöjd - det handlar väl som sagt om att jag inte tycker det är så himla kul. Och så tänker jag att det kanske inte alltid är så himla kul att läsa om heller. Äsch, jag vet inte. Vad säger ni?